Forsknings­koordinator med lång erfarenhet

Lotta Lind Åstrand är forskningskoordinator med fokus på monitorering på Forum Östergötland och har arbetat med klinisk forskning i många år. Hennes resa började när arbetssätten såg helt annorlunda ut jämfört med idag. Här berättar hon om hur rollen har förändrats, vilka utmaningar som finns och vilka tips hon vill ge till forskare.

Hur blev du forskningskoordinator och varför?

Jag hade arbetat som sjuksköterska på Kvinnokliniken på Universitetssjukhuset i Linköping sedan 1984 när jag i slutet av 1990-talet blev erbjuden att arbeta som forskningssjuksköterska på Kvinnoklinikens forskningsmottagning. Forskningsmottagningen behövde expandera men jag hade egentligen planer på att utbilda mig till barnmorska, men det här lät ju spännande tänkte jag så jag tackade förstås ja till erbjudandet, vilket jag aldrig har ångrat.

I min tjänst som forskningssjuksköterska ingick jag i flera forskargrupper. Jag utbildade mig vidare inom områdena GCP, forskningsetik, klinisk prövning, samt forskningsmetodik och statistik, vilket ledde fram till att jag fick möjligheten att själv börja forska och jag blev så småningom doktorand och disputerade 2009. Samtidigt hade Hälsouniversitetet (HU) och Landstinget i Östergötland, LiÖ (nuvarande Region Östergötland) i samverkan beslutat att göra en strategisk satsning på en stödenhet för klinisk forskning. Det blev starten till den verksamhet som jag idag arbetar i som forskningskoordinator – Forum Östergötland. Det var här min karriär som forskningskoordinator inleddes ”på riktigt” och jag fick möjligheten att vara delaktig i utvecklingen av verksamheten.

Vad gör du i din roll som forsknings­koordinator?

I min roll som forskningskoordinator har jag arbetat med regulatorisk rådgivning och föreläst i olika kurser inom GCP, men idag ägnar jag mig i huvudsak åt att monitorera kliniska prövningar. Monitorering är ett lagstadgat krav i en klinisk prövning med läkemedel eller medicinteknisk prövning oavsett om studien initieras av ett företag eller en akademisk forskare. Att monitorera en klinisk prövning innebär att jag på uppdrag av prövningens sponsor genomför en oberoende kvalitetskontroll på de kliniker (prövnings­platser) där prövningen genomförs.

Hur har rollen inom forskningsstöd förändrats över tid?

Rollen har förändrats på väldigt många sätt under de cirka 25 år jag har jobbat med klinisk forskning. Behovet av kompetens och resurser inom forskningsstödet har förstås ökat i takt med ökad efterfrågan på fler och andra typer av tjänster. Det regulatoriska regelverket kring kliniska prövningar och studier har till viss del stramats upp och moderniserats för att passa förändringar som sker i vår omvärld. Den tekniska utvecklingen, till exempel många typer av elektroniska verktyg och mer digitala arbetssätt och decentraliserade kliniska prövningar, förenklar på många sätt och skapar nya möjligheter att bedriva forskning på, men ställer också större krav på kompetens och resurser.

Studierna har blivit mer komplicerade och större samt mer utbredda inom och utanför Sverige, vilket ställer högre krav på oss som arbetar inom den forskningsstödjande verksamheten. Den administrativa bördan för forskargrupperna har ökat och det efterfrågas annan typ av forskningsstöd kring råd i personuppgiftsfrågor, avtalsfrågor och andra administrativa uppgifter.

Vilka var de största utmaningarna då jämfört med idag?

Begränsad kännedom hos sponsorer i akademiskt initierade prövningar om vad monitorering innebar, kunde ibland innebära utmaningar. Även personalens erfarenhet av GCP varierade, vilket innebar att vi behövde lägga extra tid på att förklara regelverk och arbetssätt.

Det var också vanligt att forskningsmedlen var begränsade, vilket kunde påverka möjligheten att finansiera monitoreringsuppdraget fullt ut och därmed begränsa det stöd vi kunde erbjuda. Idag har vi andra utmaningar då regelverk har blivit mer komplicerade och omfattande och resurserna att starta och genomföra prövningar inom hälso- och sjukvården är otillräckliga.

Vilka är dina bästa tips när det gäller monitorering av kliniska studier?

Det är oerhört viktigt med planeringen, det är här man lägger grunden till det som så småningom blir studiens resultat. Om alla delar av studien är väl genomtänka och välplanerade kommer det gå så mycket enklare för personalen att genomföra studien, för monitorer att utföra monitorering och för forskargruppen att analysera resultaten. Monitorerna ska ses som ett stöd även om vårt uppdrag bland annat går ut på att hitta fel och brister. Att arbeta i team med sponsorparten där flera av våra forskningsstödjande kompetenser samarbetar tror jag är en väg till framgång.

Finns det några vanliga fallgropar du vill varna nya forsknings­koordinatorer för?

Vi behöver skapa goda relationer med personal såväl som sponsor, vara lösningsorienterade och också våga vara tydliga när fynden kan äventyra forskningspersonernas säkerhet, integritet eller studiens kvalitet. Vi måste våga ta upp diskussioner både på prövningsplatsen och med sponsor även om det kan kännas obekvämt.

Monitorering tar tid. Som monitor behöver man därför planera tiden generöst oavsett om det gäller förberedelse för monitoreringsbesök, rådgivande möten med forskare eller rapportering i samband med ett monitoreringsbesök.

Hur tror du att rollen som kommer att utvecklas de kommande 5–10 åren?

Vi kommer förhoppningsvis att kunna erbjuda fler forskningsstödjande tjänster och också projektleda kliniska studier i framtiden. Forskningskoordinatorer kan utveckla spetskompetens inom områden som forskare i vår region behöver för att på ett effektivt sätt bedriva kliniska studier och kliniska prövningar.

Vad är det bästa med ditt jobb idag?

Att få vara en del av den medicinska forskningen som genomförs i vår region. Man får resa runt och besöka olika kliniker, träffa många trevliga och kompetenta personer och tillsammans med forskare och forskningsstödjande personal arbeta för att få fler studier genomförda med god kvalitet. Att vara en del av teamet som bidrar till att en studie kan genomföras från start till mål är väldigt stimulerande.

Har du något minne från din karriär som betyder lite extra – något du är särskilt stolt över?

Att ha bidragit till och varit med och skapat den verksamhet som Forum Östergötland är idag är jag väldigt stolt över. Forum Östergötland är sedan 2015 en del av det nationella samarbetet Kliniska Studier Sverige, vilket skapar möjligheter att dela med oss av vår kunskap men också ta stöd av kollegor från andra noder i Sverige. Det hjälper oss att fortsätta utvecklas, växa och på sikt kunna erbjuda fler tjänster för att stötta den kliniska forskningen i vår region.